Följande ostlista med vargar letade sig ned i väskan:
Wolf lord på varg, Frost Blade, 2+ rustning, Storm Shield och modeassecoarerna vargsvans och tandhalsband.
Trollis med Fågel, Living Lightning och Jaws
Trollis med Living Lightning och Tempest’s Wrath
Tre enheter med:
7+1 GH, Melta, Wolf Standard, Mark of the Wulfen, WG m. Fist & Combimelta
Rhino
5+1 Blood Claws med Flamer och WG med Termie Armour & Cyclone
Razorback med Lascannons
5 Thunderwolves
4+1+1 Long Fangs med 3*Missile & 1 Laser, Wolf Guard.
Razorback med Lascannons
Rätt stabilt, tyckte jag.
Jag åkte med Jon i hans mycket lagomt omfångsrika koreanska bil. Team Koreabil, alltså. Det gick ganska lätt att hitta, och första lottningen kom upp… Tobe. IG. Damn.
Låt mig ge lite bakgrund: varje gång jag möter Tobe så lägger mina tärningar ned i någon runda. Ofta när det som mest behövs. Aja, vi får se hur det går.
I första omgången får inte jag komma inom 12” från honom i första rundan. Om han har en fågel är jag kokt. Det har han inte. Men mina Long Fangs får inte skjuta. Crap. Däremot har Tobe en Manticora, som runda ett får in en totalträff på mina dundervargar. 10 hits, åtta wounds. Äsch, det är lugnt. 3+ save är ju soft. Eller?
Fyra vargar totaldör. Där gick den offensiven åt helvete. Jag har dock lite tur att Tobe glömmer skjuta med sina Hydror. Resten av slaget går ut på att vi byter Scoring Units med varandra. (Det går ungefär en enhet Hunters på två Guardsquads.) I slutet på runda fem håller jag två objektiv, Tobe ett. Det blir dock en sjätte runda, och Tobe lyckas contesta det ena av mina. Jag kan inte hindra honom eller skrämma bort den squaden han har på sitt objektiv, men om det blir en runda sju kan jag nog ta hem det. Men det tar slut, och vi får ett poäng var.
Runda två. David Gustafsson, SW.
David konstaterar att det ser ut som en spegellista, det är bara det att han har 10 raketer mer än mig. Hm.
Jag lurar bort mig själv redan i välja sida-momentet och ger David en upphöjd kloss dit mina vargar inte kan ta sig. Sedan ligger jag på defensiven och han på offensiven. Jag får extremt mycket stryk, men min Jaws äter tre av fyra vanliga Dundervargar och den andra trollisen gör en heroisk insats när han suger in Wolf Lorden i sitt runvapen i en lång rad av missade magiförsvarstärningar av David. Problemet är bara att resten av min armé ligger död på marken när slaget är slut. Förutom mina Dundervargar, som springer gnyende mot kanten efter att ha misslyckats med att ha sönder en jädra Razorback, och min Lord som inte kan döda sex Long Fangs på två stridsrundor. Heja heja!
Noll poäng och en rejäl lektion. Spela inte defensivt med Dundervargar. Now write that a thousand times!
Runda tre, Otto Serholt, Chaos.
Otto är en trevlig prick, och har en minst sagt ovanlig armé med sig idag. Kharn, bärsärkar och en Lashprins, samt lite Obbar och en Land Raider. Här ska man välja enheter som blir objektiv när de dör. Jag väljer Kharn och bärsärkarna, han väljer min Rhino och mina Fangs.
Här ska jag passa på att redogöra för min teori om Widners kärlek/spel-kurva. Tur i spel och tur i kärlek brukar balansera sig för min del, och under veckan innan har jag träffat en jättefin tjej. Mina träningsslag har gått åt skogen, och de första 3½ rundorna mot Otto går om möjligt ännu sämre. Så fort han skjuter på ett fordon så sprängs det – på sexor! Exempel: i hans runda två skjuter han på min sista kvarvarande bil, en Rhino. Han får en Pen4:a, Immobilised. Detta får mig att jubla och sträcka händerna mot taket i en segergest med orden ”Immobilised! JA! Det kan jag LAGA!” (Och det gör jag rundan efter...)
När min runda fyra ska börja ligger jag hysteriskt efter. Då får jag ett sms från flickan i fråga som säger att jag inte ska åka hem till Göteborg över natten. Det blir alltså inget kramande. Här vänder det!
Mina Dundervargar dundrar in i Kharn och hans bärsärkar, Thorval (Wolf Lorden) dödar fem på egen hand, Kharn hugger ihjäl en av sina egna och till slut står bara Kharn kvar mot en Thunder Hammer. Knäppskallen klarar två slag, blir överlycklig, men dör på Fearlesswounds. Nu står plötsligt Dundervargarna på två objektiv. Det här kan gå! I hans runda fem händer inget egentligen, i min runda fem dör hans nyligen inkomna prins (som jag inte vet varför han reservade) och hans Land Raider i en vargcharge, medan den sista enheten Hunters plockar två objektiv. Jag vinner med 3-0, men Otto får åtminstone kramas när han kommer hem.
Fjärde rundan, David Utter, Eldarer
Här kommer det bli tufft. Blockande skogar, snabba båtar och ett cykelråd. Plus Eldrad, som dagen till ära kallar sig Frederick Federley och transar runt lite.
(Davids Eldrad är en kvinnlig Seer.)Det hela blir oavgjort efter att jag lyckats riva ned tre av fem odödliga båtar (trots att mina Fangs skjutit sammanlagt sex skott på hela slaget), haft ihjäl cykelrådet och alla Davids scoring units utom en. Den contestar ett objektiv i sista rundan, trots ett heroiskt försök från min lilltrollis att blixtra ned deras transport. Eldrad är på vild flykt, men mina enheter kommer lite för långt ifrån efter en lyckad charge av andra enheter och kräket tvärnitar.
Oavgjort blir det och vi är bägge uttagna till Best Painted. Gött.
Kväll, bastu, god öl och världens största luftmadrass. Somnar kanske klockan ett.
Vaknar så klart runt halv sju, men får trots detta superbråttom att ställa upp armén inför Best painted-omröstningen.
Sista omgången ska jag möta Alla Orkers Idol, Patrik Thorén. Putte är vinnare av ”So yoo tink yoo kan Ork!” och ”The Orchelor”, samt den orchspelare som ropar WAAAGH bäst i hela landet (vilket förde honom till final i ”Kvitt eller Orkiskt”, men som han tyvärr förlorade eftersom han inte rev studion). Nåväl. Putte har tre Battle Wagons, en med en jättekanon. Dessutom sneaky Ghazgkull.
Storkanonsvagnen sprängs första rundan, efter lite inspirerat skytte. Däremot har jag lämnat hjärnan i Koreabilen eftersom jag glömmer att Jaw:a hans Big Mek. Som tur är scattrar ”allt under dör”-plattan bort. Det hjälper dock inte eftersom jag under resten av slaget inte kan få min taktik att fungera och hans Big Mek är värsta balettdansören när han ska undvika varghugget i rundan därpå.
Mina vargar ska slå 3+ på en diff för att nå femton Lootas, men missar och blir därför hängande mitt på planen. De revanscherar sig genom att döda alla MegaNobz nästa runda, men är inte helt nöjda. Ghazze kommer in, dödar fyra Long Fangs och skrämmer bort dem. Jag lyckas riva ned stororken, men det tar en runda för länge. (Putte slår bra 5+…)
På andra flanken undervisar jag Putte i hur man slår kassa saves (sju Hunters och en trollis – sex Hunters dör och trollisen skadad, senare 4+1 Blood Claws samt trollis, alla utom Claw med flamer dör…). Alla Battlewagons slås ut, men jag har svårt att ta död på tillräckligt med Orker. Dundervargarna kommer till sist in mot Lootas och dräper dem, men står sedan och tar emot en massa stryk av Slugga Boyz. Thorval har missat två 2+ redan och gör likadant nu. Boyzen sveper bort mot det sista objektivet.
I sista rundan skjuter jag bort fyra Orker från sagda enhet, och i Puttes runda ska han skjuta tillbaka med sina pistoler. ”Ska du inte springa fram mot objektivet?” säger jag. Han står ju mer än 3” från objektivet. Hade det varit en ”hård” turnering hade jag kanske inte sagt något, men vad fan… Putte springer, vinner med sagda objektiv och jag får vederbörligen stryk.
Det visar sig dock att jag vunnit snyggast armé, eller ”Målarkung” som det heter i Kinna. Sjukt kul, särskilt som jag lyckas besegra både Utter och David Gustafsson. Tack som fan!
Kul spelare, lite jobbiga missions, härligt upplägg. I’ll be back!