Framgång i målarstugan!
Den femte, och sista påbörjade, Traitor Guarden är nu också klar!
-Var fan är mitt morgonkaffe?!
Deras stridsvagn var klar sedan tidigare:
Så nu har jag en fin liten förrädarstyrka!
5 män och 1 Stridsvagn. Steve Guttenberg är intresserad av filmrättigheterna.
I övrigt på hobbyfronten så har vi som en del av efterspelsanalysen på Rauk'n'Rumble samlat in massor av feedback från våra deltagare, här under kan ni tex se vad Börje från Lag 34, Bloody Democracy, tyckte om nivån på listorna och att Forge World var tillåtet!
Hela bilden är en länk
___________________________________
Sen tror jag att jag behöver komma ut ur målargarderoben och sluta leva i förnekelse.
Jag spelar ju i princip inte alls.
Varför målar jag då mina modeller som att de ska spelas?
Enkla baser, transportvänliga poseringar, hela enheter.
Lite motsatsen till många spelare som köper på sig mer modeller än de hinner måla, som intalar sig att de är målare och inte bara spelare!
Jag har tex en liten Eldar armé som jag aldrig har spelat med. 20 Guardians, 15 Dire Avengers, 4 Warlocks, 1 Farseer, 1 War Walker, 1 Falcon.
Dire Avengers
Dessutom så har jag Demoner.. En Prins, The Changeling, Skulltaker och 10 lesser Daemons till var och en av de 4 stora gudarna.
De har jag spelat med en enda gång, typ 2012.
Demonica och hennes polare
Ovanpå det så har jag ännu kvar min allra första armé, Blood Angels, med typ 150 målade modeller... senast på ett slagfält kring år 2010.
Så: Varför försöker jag inbilla mig att jag ska spela med dem?
Jag tycker ju ändå det är så mycket roligare att måla!
Nästa modell ska jag därför måla helt utan tanke på att spelas!
Basstorlek, utrustning, armétillhörighet.. Spelar ingen roll.. Jag kommer ju ändå inte att spela med den!
Kanske blir min hobbytid då ännu roligare?
Får se hur det känns!
